Sjätte julbrevet
Pärlpynt, luciamusik, pepparkakshusbak och bok- och filmtips.
Vad hände? Varje år så infinner sig chocken över att det plötsligt bara är två veckor kvar till jul. Känns det som att det går extra snabbt i år för att julafton är den fjärde advent? Kalendern spelar hjärnan ett spratt.
Jag har haft väldigt svårt att motivera mig till att skriva brevet denna vecka. Bilderna och berättelserna som jag tar del av från Gaza och omvärldens omänskliga hanterande av situationen är helt förkrossande. Allt känns så meningslöst. Att sitta hemma i sin trygga vrå bland julpynt och gråta framför ett folkmord på Instagram. Men jag vet att det är viktigt att hålla modet uppe också, genom att göra det man mår bra av och som är som det alltid har varit, som att klä granen med samma gamla kulor, se på samma gamla feelgoodfilmer och lyssna på samma gamla jullåtar.
Pärlpynt
Jag hittade på ett grej i veckan som jag hade älskat att göra när jag var liten och som jag nu kunde fly in i totalt. I hela mitt liv har jag älskat glaspärlor, hur de ser ut och hur de känns och låter när man gräver runt och plockar med dem i en burk eller på en bricka. Givetvis har Madicken-scenen när hon får ett hjärnskakningströstpaket av sin mormor spelat en stor roll i denna passion, åh herregud vilken dröm. Hur som helst.
Jag blir därför så himla glad när jag väl får anledning att ta fram min lilla pärlburk och den här gången hade jag kommit på att jag kunde göra hängen/julgranspynt av pärlor och ståltråd i kombination med rosetter.
Allt man behöver är alltså ståltråd, pärlor och band samt en tång så att man kan tvinna ihop ståltrådsändarna och böja till öglor.
Det här snömolnet blev lite extra gosigt och påminner mig om en brosch jag har efter min farmor. Jag har en jättetunn ståltråd som jag använde till snöflingorna.
Förutom månen och molnet blev det också en ängel, en bjällra och en liten mistelgrej. Hinner jag gör jag gärna fler bara för att de var så himla roliga att göra. Det var också så fint att sitta vid skrivbordet med utsikt över träd som rimfrostgnistrande i solen, med veckans spellista på repeat:
Luciafeeling
I veckan är det ju lucia och finns det något mer stämningsfullt än ett luciatåg? Jag funderar på om lucia väcker extra mycket varma känslor i folk för att man själv har lussat i barndomen och fått vara med och skapa en stämningsfull show med koreografi och allt? Det är ju det det är egentligen. Som en Broadway-produktion där alla får vara med. Jag tror att människor skulle behöva få uppleva mer sådant i sina liv.
Själv blir jag alltid lite nostalgisk så här års över gymnasietiden då vi gjorde luciakonserter och det året jag var med i Söderhamns lucia som åkte runt och lussade överallt dygnet runt i en vecka, förutom på nätterna då jag trängdes med två tjejer i en inte så stor säng på ett litet hotellrum. Jag låg i mitten och kan väl knappt ha sovit en blund? Så intensivt, roligt och fint att få dyka upp på boenden, arbetsplatser och alla möjliga ställen och bjuda på lite stämning och frid.
Lucia lugnar, och det hopppas jag att veckans spellista också ska göra. Det är en blandning av klassiska körlåtar och några bitar från Jul i folkton. Ni hittar listan här.
Pepparkakshusbak
Vi siktar på att hinna och orka göra ett pepparkakshus snart här hemma. Det är ju lite krävande men också himla kul, och sen står det och doftar hela julen och det är det som gör det så värt tycker jag. Jag har bara gjort två pepparkakshus hittills i livet och av det har jag dragit dessa lärdomar:
Köpt deg innehåller ofta bakpulver vilket gör att delarna sväller när de gräddas vilket man kan behöva ta höjd för i planeringen, inte minst gällande fönstren så att de inte sväller igen. Huset ovan gjorde vi på hemmagjord deg utan bakpulver (som ger ljuvligt knäckiga pepparkakor) och det gick som synes att göra hur smala spröjs som helst. Dock var ju huset så litet så det var oerhört pilligt och tidskrävande att skära ut, vi var ganska så utbrända efteråt.
Det kan gärna få bli ett tvådagarsprojekt. Göra mallar och baka en dag, dekorera och montera en annan, alternativt börja i tid och ta en rejäl paus däremellan. Annars hinner man bli jättetrött och less och det är då saker börjar gå åt pipsvängen.
Man kan lika gärna limma ihop huset med limpistol och inte med smält socker. Det är säkert ansett som fusk, men är det någon gång vi behöver genvägar är det väl i juletid? Jag skulle ändå aldrig få för mig att äta pepparkaka som har stått och dammat i flera veckor, och smält socker är fruktansvärt jobbigt att hantera. Fyra händer är bra när man monterar - en lägger på limmet och en sätter ihop fort som attan.
Det blir fint hur skevt det än blir. Gör jättemycket kristyr så det går att täcka alla glipor och skavanker.
Silkespapper i fönstren ger ett himla mysigt sken (om man har en ljusslinga i dvs). Kom ihåg att sätta dit pappret innan ni monterar bara, det glömde vi första året vilket blev en svettig operation värdig en scen med Tom Cruise nedhissad i en vajer.
I år känner vi oss inspirerade av pepparkakshuset ovan som är med i Pelle Svanslös julkalender. Så mysigt med olika färger i fönstren! Vi får väl se hur det blir, om det blir något.
Ett boktips
Jag och min sambo är ju Astrid Lindgren-fantaster i allmänhet och Saltkråkan-fantaster i synnerhet (ni som har läst Lördagsbrevet länge minns resan till Norröra) och vi har alla de bilderböcker som Maria Nilsson Thore har illustrerat de senaste åren. Ifjol kom Jul i Snickargården och det är så fint att man blir helt knäpp.
Jag hade velat visa er varenda uppslag. Det är både vackert och detaljerat och gjort med så mycket kärlek. Tjorven och Pelle är så söta att man får fnatt och jag älskar alla stickade tröjor.
Det är så inspirerande; alla miljöer, inredningen, kläderna, men också Maria Nilsson Thores illustrationsstil. Jag vill också kunna måla så! Hur som helst är det en fantastiskt fin bok att ge bort i julklapp till någon annan eller till sig själv. Eller så gör man en mysig grej av att gå till biblioteket och läsa den där eller låna hem den.
While You Were Sleeping
Ett litet filmtips vill jag klämma in också. Det är förstås ännu en rom-com från 1990-talet som utspelar sig i juletid, nämligen While Your Were Sleeping (1995), Medan du sov på svenska. Egentligen är det en skruvad stalkerhistoria om en tjej som råkar trassla in sig i en lögn kring en man som hamnat i koma, och det går ju att problematisera (som med många andra filmer av denna kaliber, t ex Love Actually), men det fungerar ändå för Sandra Bullock och Bill Pullman som spelar Lucy och Jack är charmiga och har kemi och det är gulligt helt enkelt. Och juligt! Herregud vad de har köttat på med ljusslingor i denna film.
Det är en sådan där film som är perfekt att slå på en kväll när det kanske är lite sent och man inte har jättemycket ork till att engagera sig i något djupt utan bara vill vila ögonen på något lättsamt. Eller kanske när man är benägen att slumra en stund på soffan mitt på dagen? Jag vet att ni är fler där ute som känner er trötta så här års.
Okej, nu ger jag mig för denna gång. Hoppas att ni får en fin helg. Själv ska jag på värsta julresan på söndag, häng med på Instagram vetja. Vi hörs nästa vecka!
/Ingrid
Du visar dom verkliga russinen i julkakan!! Vilka spröda fina julgranssmycken! Och
julstämningshöjande musik, filmer och böcker🥰 Tack för det!🎄