Fjärde brevet

Påskmusik, balkongliv, tovningshybris och Söderhamnsguiden del 1: Möt våren i Ljusne.

Glad påsk!
Hur har ni det? Hoppas att det i alla fall är helt okej. Själv skriver jag detta på långfredagen i sommarvärmen som blir på balkongen. Det börjar bli kväll, doften av tändvätska sprider sig från grillar som snart ska tändas i villakvarteren nedanför och en gigantisk humla och en nässelfjäril har just varit här och smaskat på påskliljorna. Tidigare var det pappa som satt här och smaskade i sig kladdkaka med hasselnötskräm.

Mammas bullar <3

Påskmusik
Vi har redan hunnit firat påsk med mamma som kom på besök på skärtorsdagen för fika, kortspel och påsklunch till tonerna av mina gamla påskspellistor på repeat. När jag uppfann påskadventen 2010 var det ju fritt fram att bestämma vad för musik som skulle höra påskadventen till. Jag fick då feeling på gamla svenska örhängen och lite jazz och sånt och den känslan har hållit i sig. Vi snackar alltså odödliga idoler som Ulla Billquist, Alice Babs, Harry Brandelius och Evert Taube. Här har ni alla tre listor med vad som i mina öron är påskig musik:

Lite Snoddas och Monica Zetterlund är aldrig fel, eller hur? Enjoy!

Balkonglivet
Den här tiden är det så otroligt tacksamt att ha en liten men naggande god balkong. Just vår balkongs stora fördel är att den är ett hål i väggen och således nästan alltid är i lä, särskilt skyddad från kalla nordanvindar som annars så ofta sabbar stämningen så här års. Tack och lov så har vi också en skruttig gammal markis som skuggar, annars hade det blivit alldeles för stekigt. Har man tur får man något gott utskickat till sig genom vädringsfönstret i köket, som en isglass eller kanske en grilled cheese..!

Som ni ser så har jag i vanlig påskordning “gömt” choklad här. Ni som har läst det andra lördagsbrevet förstår förstås varför. Det vore ändå rätt sjukt att inte göra det när man kan??

Tittut!

Tovningsbiten
I veckan testade jag för andra gången i livet att tova, eller torrtova närmare bestämt, alltså utan vatten med en tovningsnål som har hullingar som gör att ullen tovar ihop sig ju mer man pickar med nålen. Det var så himla kul och jag gjorde en liten påskhare som råkade bli så vansinnigt söt att jag nu känner mig helt besatt av tanken på att tova. Jag måste skaffa grejer snarast! Vad ska jag tova mer?? Jag vill tova allt!! Har vi någon mer tovare (?) där ute som förstår min nyförälskelse?

Nämen ni ser väl vad gullig? Hur kunde den bara bli till av lite planlöst pickande på en ulltuss? Beginner’s luck? Hybrisen är i alla fall total.

Söderhamnsguiden - del 1: Möt våren i Ljusne

Jag har tänkt ha ett återkommande inslag här i lördagsbrevet där jag tipsar om upplevelser och platser i Söderhamn, Hälsingland och ibland andra delar av landet. Till att börja med kommer en serie av tips på sådant man kan göra i Söderhamns kommun om vårarna. Söderhamn ligger på södra hälsingekusten, ca en timme norr om Gävle. Om du som läser inte bor eller har varit här har du säkert swishat förbi någon gång på ostkustbanan eller E4. Nästa gång kanske du stannar för att utforska något av alla mina tips? Söderhamn profilerar sig mest som en sommarstad med en fantastisk skärgård men det finns massor av fint att uppleva oavsett årstid. Så här i påsktider börjar det i alla fall att rycka i min utflyktsnerv och då har jag oftast siktet inställt på min födelseort Ljusne vilket också är mitt första vårtips.

Favoritfärger.

Konstkraft
Ljusne är en gammal bruksort strax söder om Söderhamn. Här rinner Ljusnan ut i havet och det är just dit, till älvmynningen och havet som jag vill styra min kos varje vår för att känna havsdoft och kanske se en örn, säl eller lax. Ett tips är att utgå från Konstkraft Ljusne som bland annat är en konsthall i en gammal kraftstation. Om det inte är någon utställning öppen i kraftstationen kan man alltid titta på eller måla graffiti utanför. Just nu håller Konstkraft på att bygga en 103 (!!) meter lång laglig graffitivägg som invigs den 27 maj. Så otroligt kul och bra för Söderhamns offentliga konstscen.

Slaggsten är en restprodukt från järnindustrin. Apropå järnindustrin så är Hyttan på södra sidan av Ljusnan också en fin plats att promenera på i Ljusne.

Älvmynningen och båthamnen
Det går att ta sig ner till vattenbrynet där i krokarna kring kraftstationen och längs med strandkanterna i hela Ljusne kan man gå på skattjakt efter slaggsten, flinta, glas- och porslinsskärvor i synnerhet och runda fina små stenar i allmänhet. Detta är både rester från järnindustrin som legat här och från sjöfarten då fartygen hade porslin och annat bös som barlast som tömdes här när de skulle lasta på varor.

Gå sedan förbi båthamnen mot lotsstationen. På udden där finns dels en stig där man kan gå ut och titta bort mot ön Storjungfrun som ligger på horisonten och en annan stig som går till en brygga med en bänk som är riktad in mot båthamnen och solnedgången. Det bli ofta otroligt fina och stillsamma kvällar just där. Ta med picknickkorgen!

Earl grey och ostsmörgås på Lillgrytan.

Lillgrytan
Jag borde förmodligen skriva om Vårdberget nu men dit hittar ni säkert ändå (gå upp vid Bagarvallen). En annan pärla som är mer gömd är den lilla ön Lillgrytan. Ni hittar den på kartan söder om Söder, och på vägen mot Vallvik kan man svänga av på en liten och skumpig väg om man kommer med bil (annars kan man gå eller cykla från campingen på Söder). Där kör man tills man kommer fram till en liten vändplan och därifrån går man på en stig tills man kommer till en spång som tar en ut på Lillgrytan. Där kan man gå runt och hitta rester från flottningen och ett litet fyrhus. Det finns också förstås flera platser att avnjuta matsäcken på (som med fördel inhandlas på Konsum, Kôppra, i Ljusne). Jag har för mig att det finns en bra plats för tält där också för den som vill campa.

Annars är det inte helt fel att ligga och läsa till måsskrik och vågskvalp i sin V70 på parkeringen heller. Ljvuligt! Eller nöjäsigt som alla vi Ljusnebor säger. Jäsigt = härligt/toppen etc. Nö = jätte.

Pipsjön i septemberskrud.

Pipsjön
Ett sista Ljusnetips som jag egentligen inte vet om det räknas till Ljusne eller Sandarne är Pipsjön. Om du ska dit med bil åker du i alla fall på Ljusnevägen och svänger av mot Lövskär. Sedan åker man norrut så pass länge att det känns som att man har kört fel, men det finns skyltar och du vet att du är framme när du har kommit till en vändplats där det också finns en liten anslagstavla som det står Pipsjön på med information om fiske.

Det går även att gå till Pipsjön från Lötbäcken i Sandarne vilket jag inte har testat själv men ser fram emot att göra snart. I höstas tog jag en betydligt besvärligare väg dit då jag tog bussen till Storsjöbaden och sedan gick över en blöt och nästintill ogenomtränglig bit gammalt kalhygge. Det skulle vara en stig där enligt kartan men den hade kalhygget massakerat fullständigt (hur kan det ens vara lagligt med kalhyggen förresten?!). Belöningen på den strapatsen var att få spänna upp hängmattan vid den glittrande och fiskplaskande Pipsjön och äta smörgåsar. Det finns flera vindskydd och grillplatser där som gör det till ett prima utflyktsställe året runt.

Karttips
Apropå kartor så gillar jag Lantmäteriets kartapp bäst, Min Karta heter den. Där finns många stigar utmarkerade och man kan också välja att se gamla flygfoton för att se hur det såg ut där man är för ca 60 år sedan vilket jag tycker är otroligt intressant.

Carpe helgen!
Jag hade ju egentligen tänkt tipsa om filmer nu men det ska vara så fint väder så det får räcka med lite utflyktspepp. Ni som inte är i mina krokar har säkert andra oupptäckta pärlor runtomkring er ni kan utforska. Kolla efter stigar runt sjöar och andra vatten i Min Karta och ge er ut!

Ha det fint och sprid gärna ordet om lördagsbrevet om ni gillar det!
/Ingrid