Andra brevet
Våffelmusik, ett flott slott, virkningsprojekt och påskfilm.
Hej och välkommen, varsågod att slå dig ner:
Är det mitt framtida bibliotek fullt av fina pussel och gamla kostymdraman på DVD du har kommit till? Nej, det är en liten vrå på Södertuna slott där jag har spenderat tre fantastiska konferensdagar den här veckan. Mer om det lite längre ned!
Detta må vara det andra lördagsbrevet men det är det första brevet som går ut till mina sprillans prenumeranter. Det är ju otroligt att människor helt frivilligt har valt att prenumerera på detta experiment? Tack!!
Våffelmusik
Glad våffeldag förresten! Våfflor är så glad mat tycker jag. Att vispa ihop en smet, dra igång järnet och grädda våfflorna med öppet fönster som släpper ut stekos är en prima helgaktivitet som givetvis kräver sin spellista:
Listan börjar med den energi som behövs för att orka ta tag i ett våffelprojekt. Den går ut hårt med Rockin’ Robin som ger en omedelbar pepp och den perfekta Lilla Jönssonligan och Cornfalkeskuppen-känslan (en odödligt bra film btw, se den efter våfflorna!).
Att grädda våfflor är också en perfekt dansa-i-köket-aktivitet och jag hoppas att du har möjlighet att spela musiken på HÖG volym så att du kan vrålsjunga tillsammans med Lill Lindfors och dansa som i en musikal till En sån karl som är en helt knäckande bra låt. Basen och trummornas komp låter som det känns att springa jätteglad nedför en brant backe, ett snubbelfarligt driv.
Ja, vid det här laget är jag redan på gränsen till upplösningstillstånd av spritt i själen och då är det ändå massor av fantastiska dansanta bitar kvar på listan! Tur att våfflor tar lite tid. Ett tips är förresten att slå på ugnen på svag värme och låta de färdiggräddade våfflorna ligga där medan du gräddar upp smeten så att de behåller fraset.
Om jag ska vara ärlig brukar det oftast bli min sambo som får sköta hela gräddandet medan jag fullständigt tappar förståndet till musiken. Någon att hålla i hand (jag drömmer om att en gång ha ett coverband som heter Sven-Ingrids), Lucille och Leva livet och sedan har jag blodsmak i munnen av hetsdans. När det väl börjar bli dags att äta måste jag därför lugnas ner och det är där Stevie Wonder kommer in i bilden. Ni får följa listan själva och se hur pass stillsamma ni lyckas hålla er.
Vad är väl en konferens på slottet?
Alldeles underbar visade det sig. Låt oss nu titta på lite bilder från denna otroliga miljö!
Södertuna slott ligger vid Frösjön i Gnesta och fick sitt nuvarande utseende 1892. Då hade Ebba och Wilhelm von Eckermann just fått stället i present (rimlig gåva!). Ebba var dotter till Wilhelmina och Walther von Hallwyl som ägde jättebolaget Ljusne-Woxna AB. Jag som kommer från Ljusne kunde inte låta bli att känna ett uns av högförräderi när jag sov i von Hallwylska flygeln. Bolaget ägde hela Ljusne och hade därmed total makt över nästan alla dess invånare och det sågs inte med blida ögon från bolagets håll när arbetarna började organisera sig för att försöka få bättre arbetsförhållanden. Ljusneborna gav dock inte upp i första taget och orten blev ett av Sveriges starkaste fästen för arbetarrörelsens framfart.
Jag ska bespara er hela Ljusnes arbetarhistoria denna gång men jag rekommenderar varmt Hallwylska poddens avsnitt 13, 23, 24 och 25 för den som är intresserad.
Jag hade beställt dimma att fotografera i första morgonen på konferensen och vaknade mycket nöjd. Miljön runt slottet gav mig lite Rosengåva-feeling, ni vet slottet i Maria Gripes Skuggserien? De där böckerna håller än förresten, med den mystiska karaktären Caroline som ivrigt debatterar kvinnlig rösträtt och utmanar könsroller.
Det var en otroligt inbjudande, trivsam och vacker miljö att vistas i som synes.
Jag kommer nog bildbomba lite mer på Instagram framöver för den som vill se mer från slottet.
Virkprojekt
Undrar hur många påbörjade virkprojekt jag har i tygkassar inproppade i garderoben, hängandes på skrivbordsstolen och liggandes i gungstolen…? Ett projekt som jag i alla fall håller på med nu är en väst av dessa blå mormorsrutor:
Jag har ganska många rutor kvar att göra innan det är dags att montera. Det roliga med rutor är att de är så enkla och går superfort att göra och det tråkiga är att det blir en miljard trådar att fästa. Borde jag virka in ändarna på något vis när jag virkar ihop rutorna istället för att fästa med stoppnål? Är det så proffsen gör? Jag vet egentligen inte alls vad jag håller på med men det går i alla fall framåt. Jag har kommit till värdelösa säsong 3 av Mr Selfridge nu så ett handarbete att roa sig med samtidigt som jag tittar är ett måste.
Ett lite avstannat projekt är denna improviserade blus. Ärmar och krage (och eventuellt fickor!) fattas men jag stötte på patrull sist jag höll på så jag la ifrån mig arbetet i ilska. Jag är dock himla sugen på att bära blusen så jag måste göra klart den snarast. Håll tummarna för att det går vägen!
Påsk hos Lotta på Bråkmakargatan
Jag har självklart sett Lotta flyttar hemifrån i veckan för att njuta av när det är påsk i slutet av filmen. Allt är en fröjd i filmerna om Lotta, inte minst är deras hus och mammans kläder är en evig inspirationskälla (missa inte vardagsrummet med pelarbord och fåtöljerna som är klädda i rutigt tyg).
Kolla in påskfeelingen här ovan med de nystrukna gardinerna och det yviga riset. Kolla även in pärlhyacintrabatten framför tv:n som jag måste klippa ned blommor från hela tiden för att det skymmer bilden.
I Lotta-filmerna uppskattar jag att regissören Johanna Hald (Black Jack, Kalle Blomkvist – Mästerdetektiven lever farligt, Under solen etc) har valt att göra flertalet finstilta feministiska kommentarer om hemmafrulivet genom mammans (Beatrice Järås) och pappans (Claes Malmberg) samspel, som när hon får projektleda en utflykt medan han läser tidningen eller när hon sliter med handjagaren i trädgården medan han är lekfarbror.
Hur Lotta till sist har pyntat hela trädgården med överbliven julchoklad från Vasilis är bland det finaste jag vet och det perfekta crescendot på filmen och så även i detta lördagsbrev. Ha en fin helg! Själv ska jag avnjuta en konsert med geniet Sara Parkman i Gävle ikväll. Vi hörs om en vecka!
/Ingrid