Första brevet
Den röda rosen, kostymdrama, DJ-drömmar och påskadvent.
Hej och välkommen till mitt allra första lördagsbrev! Helt otroligt att du har hittat hit, vilken ära!
Lördagar är ju veckans pärla, lika passande för inbokade trevligheter som för en helt oplanerad dag full av ledighet. Jag föredrar helt klart det sistnämnda. Att frossa i tid ägnad åt att inte göra någonting särskilt. Lite av den känslan vill jag ta med mig in i dessa lördagsbrev. En öppen yta för det som känns trivsamt för stunden och det som egentligen inte är till någon större nytta alls. Låt oss börja med det prick nu:
Först och främst: I’m bringin’ den röda rosen back!
Pampiga buketter i all ära, men en ensam röd ros är som Carola i ett mellanaktsnummer i Mello - i en helt annan liga än alla andra som försöker. Alla lager av matt siden i djuprött fångar upp dagsljuset som inget annat.
Min sambo fick denna ros på jobbet i veckan. Den hamnade vid tv:n och det har varit svårt för serierna, filmerna och tv-programmen att konkurrera med rosen om mina ögons uppmärksamhet.
Kostymdramafixen
Vad har jag tittat på då? Jag har redan hunnit plöja Downton Abbey den här vårvintern (det sker årligen, liksom Gilmore Girls varje höst), och i desperation efter mer kostymdrama ser jag nu Mr Selfridge som är en annan påkostad såpopera som utspelar sig under 1900-talets början. Jag vet inte riktigt om jag helhjärtat kan rekommendera Mr Selfridge, men för mig är det en perfekt serie att virka, sova och spela mobilspel till. Det fungerar alltså främst som hjärnvila och i det konceptet ingår det även att ha sett avsnitten en himla massa gånger förut. Serien är dock ibland så pass överdrivet dramatisk att jag skrattar högt men att se Agnes Towler och Henri Leclair göra sina storslagna skyltningar i varuhuset Selfridge’s är ändå behållning nog.
Apropå kostymdrama såg jag nyss filmen A little chaos (2014). Jag var förvånad att jag inte hade sett den förr, jag menar, ett kostymdrama med Kate Winslet och Alan Rickman (japp, som i Förnuft och känsla från 1995)! Rickman hade även regisserat denna film som handlar om hur trädgårdsmästaren Sabine de Barra får i uppdrag att göra en del av trädgården till Versailles som kung Louis XIV håller på att bygga upp. Själva storyn är inte direkt världsomvälvande, men det var många snygga bilder och några finurliga scener. Winslet och Rickman är dessutom av sådan skådespelarkaliber att de alltid är intressanta att se. Filmen innehöll även något som står högt upp på min checklista för ett sevärt kostymdrama: promenad i lövskog täckt av engelsk klockhyacint. Ska jag någonsin få uppleva det i verkligheten mån tro?
Marmeladtipset
Något som triggar varandra i mig är rostat bröd och kostymdrama. Känner jag doften av rostat bröd vill jag se på kostymdrama och ser jag kostymdrama blir jag sugen på rostat bröd. Tillåt mig därför att hylla denna utomordentliga apelsinmarmelad. Ni behöver liksom inte krångla till det med något franskt eller hemkokat. Önos Gunillas Old English, eller Gamla Gunilla som den heter här hemma, är helt perfekt. Jag äter den på rostat bröd med smör och prästost. Att jag dricker te till är väl överflödig information men nu skrev jag det ändå.
DJ-drömmar
”Ska vi bilda ett dj-kollektiv??” skrev jag till två vänner för ett tag sedan. Båda svarade JA utan att tveka. Tips: skaffa sådana typer av kompisar. Ingen av oss kunde ett endaste dugg om att dj:a, fram till i onsdags då vi tog våra första stapplande steg mot att försöka lära oss denna kultur och konstform. Vi hade kontaktat Studiefrämjandet som genast fixade utrustning och en introduktion med en annan vän som visade oss grunderna i programmet rekordbox. Nu är vi kanske Hälsinglands mest peppade studiecirkel och jag längtar så efter att ha tid att djupdyka i att leta musik att träna på. Jag har i hela mitt vuxna liv velat kunna styra ett dansgolv fullt av sväng och publikfrieri med finess och nu hägrar den drömmen! To be continued så att säga.
Veckans spellista
Att lyssna på musik är mitt allra största intresse och självklart vill jag bjuda er på en lördagsspellista. Egentligen lyssnar jag väl som alla andra mest på Dina Ögons nya album just nu och därför är de med både i början och slutet på listan. Jag la till Ulla och Åke som sista bit för att jag alltid kommer att tänka på Oskar Linnros när jag hör ackorden i Dina Ögons Oas. Det är liksom hans färger. Annars går jag bara och väntar och hoppas på att Julia Logan ska släppa något nytt. Ett stort grattis till er som har hennes debutalbum kvar att upptäcka.
Listan är i övrigt full av allehanda feelgood och sväng, som Naughty By Nature och Raphael Saadiq. Vad är väl en vår utan Simon & Garfunkel och är det förresten någon som har PMS? Då har Monica ett anthem för er i Don’t Take It Personal (Just One of Dem Days). Dansa kan ni göra till Elis Regina och kanske även till Bobby Womack’s version av Fly Me To The Moon (ljuvligt intro på elgitarr). Jag tyckte att Womacks sångsätt påminde så mycket om Van Morrison och efter lite googling såg jag att de har gjort en duett tillsammans! Den är dock inte med på listan. Det är däremot den så väna och till en början väldigt simpla låten She’s Got Soul med Nick Lowe. Men när melodin byter håll till “I've been lonely so long/I stopped hoping I'd ever find someone/So it just goes to show how wrong you can be” blir jag helt såld varenda gång. Jag spolar tillbaka dit hela tiden och får lite samma känsla i magen som i sticket i Roy Orbinsons Oh, Pretty Woman.
Här har ni listan GRIDDAN DIGGAR 20230318 (spela utan shuffle!). Följ mig gärna på Spotify och botanisera bland mina andra listor!
Platta påskägg i påskadvent
Påsken är snart här och kanske är det några där ute som firar högtiden påskadvent? Jag kan stolt titulera mig som påskadventens instiftare. Haha ja, det är sant. Jag bloggade förr (när det begav sig), och 2010 lanserade jag påskadventen för att jag tyckte att påsken var för snabbt överstökad och jag ville få njuta mer av denna pastelliga och relativt kravlösa högtid. Det fick faktiskt ett rätt bra genomslag och det roliga är att påskadventen lever vidare trots att bloggen har legat nere i över tio år och jag själv slutade fira för lika länge sedan. Glamourbibliotekaren är ett strålande exempel på en av alla som har fortsatt att bära påskadventfanan högt.
Själv har jag i alla fall hunnit göra ett påskpyssel. Ett behov uppstod av att kunna skicka platta “påskägg” på posten och jag gjorde två kort där jag satte fast gullig choklad med små rullar av tejp.
Pippi: always on my mind
Avslutningsvis vill jag bara visa några ljusstakar som jag såg i veckan som genast förflyttade mitt sinne till godisbutiken i Pippi Långstrump, denna estetiska dröm och barndomens utopi. Jag vill bada i allt som ser ut precis så här:
Nu får det räcka för den här första gången. Tell your friends om ni gillade lördagsbrevet och hoppas att ni vill hänga med mig många lördagar framöver! Trevlig helg och fridens klockhyacinter!
/Ingrid